Påsken har jag inte riktigt märkt av. Jag har inte ätit någon påskmat, men det gör mig ingenting. I lördags lagade jag tacopaj. Riktigt gott! Är lite för lat för att orka laga mat till mig själv alla kvällar, ganska sällan blir det om jag ska vara ärlig. Är ju så väldigt tråkigt att laga mat till bara sig själv! Nu har jag ätit tacopaj fyra dagar i rad. Den var minsann lika god idag som i lördags! Jag har dessutom fryst i tre portioner och i morgon till lunch (eller kvällsmat) finns en portion kvar. Och nej, jag har inte tröttnat på den än!

Jag fick ett påskägg av chefen i onsdags. Fast jag vet egentligen inte riktigt om jag kan påstå att det var från honom. Han fick tre påskägg av ägarna till en häst som vi (jag med andra ord) tränat i två veckor. Alltså fick jag rida en häst nio (chefen tog henne faktiskt en gång) gånger för att göra mig förtjänt av ett påskägg. Haha! Isländska påskägg är minsann inte lika bra som svenska. Eller egentligen skulle de kunna vara bättre än svenska, men så är inte fallet. De består av en chokladfigur (finns i många olika storlekar) som är fylld med godis. Synd bara att det isländska godiset inte är mycket att hänga i julgranen, eller påskriset om man så vill.

Idag var jag på posten och hämtade ett svenskt påskägg från min älskade mamma. Tack snälla, söta du! I paketet låg ett påskägg fyllt med sådana där färgglada påskägg från Cloetta. De ser nästan exakt lika dana ut som några som är helt oätliga, men min kära mor hade valt rätt! Är förtjust i just de här påskäggen. Det fanns även chokladägg från Anton Berg, Marabou mjölkchoklad och tablettaskar. Mumsigt värre! Synd bara att det kom nu när Malin och jag skulle börja vårt nya lite mer nyttiga liv. Men det stoppar inte mig från att njuta av det underbara svenska påskägget! Men älskade mamma, varför har du aldrig tid att bara skicka med en liten hälsning? Du anar inte hur roligt det att få en skriftlig hälsning ibland.

Påskafton var jag bjuden på 40-års kalas. Mina vänner var inte så sugna på att gå tyvärr. Hade gärna gått dit en liten stund eftersom födelsedagsbarnet är så himla snäll och go. Jag hörde igår att han hade frågat efter mig, han är för härlig han! I torsdags blev han nästan lite ledsen när jag inte skulle komma tillbaka och jobba här mer. ”Men du måste ju komma hit och hälsa på sen”, sa han, ”med din man och dina barn!”. Han är så gullig. Han är en av dem som jag kommer sakna lite extra mycket.

Istället för att gå på kalas så åkte vi på en hästtävling i Reykjavík. Det var istölt. Som ni nog förstår så var det en tävling i tölt på is. Inte vilken is som helst utan i självaste ishallen. Tävlingen började klockan 20 och var slut strax efter 22.30. I a-finalen återfanns fem fantastiska hästar. Den femteplacerade slutade på en poäng strax över 8,0. Han som vann, för övrigt en god vän till chefen även jag känner honom ganska väl, slutade på de fantastiska poängen 9,23. En mycket flott uppvisning! För er (kanske först och främst dig kära farbror Bosse) som inte vet så mycket om poängsättning så är 10 det högsta man kan få. En nästintill perfekt uppvisning med andra ord! Stämningen på läktaren var god, hästarna fantastiska. En härlig kväll! Glada åkte vi hem och bestämde oss för att gå ut och festa lite inne i stan. Fyra svenska tjejer fräschade till sig och började förfesta. Strax efter 01.30 var vi nere på stan. Humöret var på topp! Inte ens den lilla missräkningen att islänningar är lite mer religiösa än vi svenskar kunde stoppa oss. Det var inte mycket folk ute och ställena stängde redan vid 03! Vi kollade in några ställen innan vi till sist bestämde oss för att vi på den danske bar var lite törstiga. Väl i baren träffade Malin och de två andra några irländare. Jag däremot fastnade pratandes med tre islänningar. De var väldigt trevliga allihop. En av dem hade studerat till arkitekt i Danmark och bott där i sex år. Så efter en halvtimme då jag bara klarade mig på min isländska kunde jag återigen börja prata svenska. Det är otroligt vad många det är som förstår svenska! Jag fick däremot be honom att fortsätta prata isländska, danska är inte riktigt min speciallitet.

Vi 03.30 blev vi till sist utkörda i kylan. Norrskenet spelade på himlen, underbart! Tanken var att vi skulle på efterfest. En av islänningarna bodde nämligen bara 20 meter från baren. Konstigt nog var han försvunnen och svarade inte i telefon heller. Har en liten svag misstanke att det har att göra med att han först bjöd in mig på kaffe, sedan på te och till slut på öl. Tyvärr fick jag svara varje gång, det dricker jag inte (vilket stämmer). Till slut undrade han om det inte fanns något som han kunde bjuda hem mig på? Nej tack svarade jag artigt och vänligt. Sedan var han spårlöst försvunnen, så även vår efterfest visade det sig efter en stund. Vi fortsatte till irländarnas hotell. De två islänningarna gjorde mig sällskap. Givetvis blev vi inte insläppta ett helt gäng på hotellet. Det var för kallt att stå och prata ute så efter en stund gav vi upp det och sade god natt. Fyra svenska tjejer hoppade in i en taxi och begav sig hemåt. Vi blev fast hemma hos Malin ett bra tag så när jag väl kom hem insåg jag att det ju faktiskt gick bra att fodra hästarna, klockan var ju trots allt 06.30. Så jag fodrade på mina tre ställen. Solen gick precis upp och termometern visade på -10°C. Kallt och klart, en härlig morgon. Väl hemma igen var jag inte ett dugg trött. Så jag passade på att ringa hem. Mamma blev förvånad över att jag ringde så tidigt! Efter en pratstund med de där hemma gick jag och lade mig i sängen. Pigg som jag fortfarande var så började jag titta på en film. Lyckades nog till slut somna en timme vid 09.30. Vid klockan 11 gav jag upp att försöka sova. Jag mådde som en prinsessa och var pigg som en mört. Utanför var det strålande väder! Jag åt frukost och sedan gick jag ut i solskenet och red. Tänk om man kunde må så bra och vara så sprallig varje dag!