05.30 ringde väckarklockan idag. Varför då undrar ni säkert? Jo, idag har jag börjat mitt nya liv. Malin och jag ska komma ordentligt i form. Nu är det slut med pajandet som Malin uttryckte det! Vi har börjat träna. På riktigt. Med tränare och allt. Det är vi och mestadels lite för runda kvinnor i 40-55 årsåldern som tränar ihop. Som Malin och jag har oroat oss för att vi skulle vara sämst och inte orka med de andra. Men idag visade det sig att vi ängslats helt i onödan. Vi kunde välja på två grupper, den ena skulle springa 2,4 km och den andra skulle mest promenera. Efter en stund skulle vi träffas och göra olika övningar ihop. Vi valde, efter mina övertalningar, springgruppen. Själva löpningen gick utan problem eller vidare ansträngningar. Lite taktiska som vi ju är så lade vi oss tvåa i gruppen eftersom vi inte ville springa vilse! När vi väl kom till övningarna fick vi ta till hjälpmedel så som gummiband och mattor. De körde ganska hårt med oss i två olika pass. Vi tränade minsann alla muskler i hela kroppen kändes det som! Det var jobbigt men fantastiskt roligt!

När klockan ringde på morgonen och jag kikade ut genom fönstret undrade jag vad vi gett oss in på. Jag var trött och utanför var det snöstorm! Tapper som jag var promenerade jag ändå till Malin. Hon tänkte exakt samma tanke som jag. I några sekunder var vi inne på att bara gå och lägga oss igen. Men vi tog vårt förnuft till fånga som tur var. Nu längtar vi redan till på torsdag! Detta är två gånger i veckan nämligen. Nämnde jag att det är utomhus också? Härligt! Måste allt hitta något i samma stuk hemma i Sverige. Då ska jag nog allt tvinga med mig någon av mina systrar, eller allra helst båda två!