Jag är sjuk. Det har jag varit ända sedan i onsdags egentligen. Men har inte riktigt velat erkänna det, tänkt att det är bra med frisk luft. Det är någon slags influensa som jag har dragit på mig. Jag ska säga er att det är inte det lättaste att vara sjuk när man bor på sitt jobb! Inte så lätt att koppla av då inte. Särskilt inte när det är så väldigt lyhört som här. Inte så lätt att bara bli hemskickad heller. Är väldigt lätt att det bli "jag ska bara...". Idag tog jag mitt förnuft till fånga. Eftersom jag varit vaken långt innan väckarklockan skulle ringa. Så klev jag till slut upp 06.30, drivning av hästar på schemat som vanligt på måndagar. Jag gick med hästar och fodrade i några stall. Väl efter drivningen gick jag och åt frukost och sedan somnade jag. Efter en dryg timmes sömn vaknade jag av att chefen arbetade där nere. Han släppte ut en hingst i hagen. Den skrek som bara den! Inte det lättaste att somna om då. Två minuter senare börjar han sko. Just själva skoandet (böjer man det verkligen så?) var ju inte den största orsaken till att jag var på väg ner för trappan för att strypa honom. Det var när han skulle korrigera skon på städet som står precis nedanför trappan. Precis på just exakt den väggen mot trappan är det ett fönster. Eller rättare sagt på väggen ut är det ett fönster. Väggen mot trappan delar fönstret på mitten. Där glaset är är det en glipa på tio centimeter. Står någon nedanför trappan och pratar så hör man dem så väl så att de kunde lika gärna stått alldeles bredvid en. Ni kan ju då tänka er hur det låter när han slår med en stor hammare på en sko mot ett städ. Lägg då på en liten lätt influensa med huvudvärk! Jag sansade mig, klädde på mig, bad om nyckeln hem till honom och åkte dit och tvättade all tvätt som jag inte orkat tvätta på en evighet. Vem orkar åka någonstans och tvätta på kvällen när man är sjuk och bara längtar efter att få sova? Inte jag i alla fall. Nu är allt nytvättat, härligt! Väl hos chefen passade jag på att uppdatera bloggen också. Jag kunde ju inte bara sitta och titta på när tvättmaskinen tvättade. Därför är detta det sjunde inlägget för dagen!

I onsdags mockade vi ur stallet. Det var verkligen välbehövligt! Men det gjordes alldeles för tidigt egentligen. Anledningen är att hästarna får så mycket hö att äta. När de äter så mycket så skiter de ju dels väldigt mycket och sedan blir de törstiga. När de är törstiga dricker de mycket och då kissar de även mycket. Helt logiskt! Vi kan då alltså dra slutsatsen att boxarna fylls på i snabb takt. En bidragande orsak är att stallet varit fullt nästan hela tiden också. Chefen förstår inte riktigt hur det kunde gå så fort.
Det luktade himmelskt gott i stallet när boxarna bara var fyllda med ren spån! Men det fanns även en stor nackdel. Jag har ju berättat om hur lyhört det är här. Om någon står i stallet och pratar så kan jag lätt utskilja vad de säger, dock inte lika tydligt som när de står nedanför trappan men ändå helt utan problem. Ett cementgolv utan en spånbädd där skodda hästar står, säger det er något? Precis! Det låter när de rör sig. Jag kunde hela natten höra vartenda steg någon av hästarna tog. Det var dock inte det värsta. Det värsta var allt skrapande och krafsande. Ni anar inte hur irriterande det ljudet är! Natten till torsdagen var ganska sömnlös. Det har blivit bättre varje natt sedan dess, men fortfarande vaknar jag fler gånger varje natt. Ibland är det tur, inget ont som inte har något gott med sig! I lördags morse kl 03:20 vaknade jag av att det lät mystiskt nerifrån. Yrvaken klädde jag på mig och traskade ner. Ännu en nackdel med att ha det nymockat i stallet är att väggarna mellan boxarna inte når ända ner till golvet. Så det är en glipa på ca 40 centimeter mellan golvet och väggen. En av hästarna hade fastnat med huvudet under väggen. Det är lätt hänt om de ligger ned och bara ska lägga ned huvudet lite också. Vips så befinner sig huvudet i en annan box. Då är det inte lätt att komma därifrån igen. Som tur var så var det en lugn häst som hade fastnat. Han låg dessutom på rätt håll också. Det var bara för mig att gå in i boxen och dra honom tillrätta i svansen, utan risk för att bli klämd eller sparkad. Märkligt nog händer det sällan att de fastnar. Jag tror att jag bara varit med om det tre gånger under mina tre halvår är. Två av dem har varit i år. Den första gången i år gällde det en av våra hingstar. Han stod i en hingstboxarna som är mindre än de andra. Jag kunde med andra ord inte gå in till honom i boxen för att hjälpa honom. Jag hade kunnat bli sparkad eller klämd så om han fått panik. Jag gick in i boxen där hans huvud låg. Han var lugn så jag gav honom lite hö att äta medan jag började skruva isär väggen. Det är fördelen med detta stallet. Väggarna sitter bara fast med ett par skruvar för att enkelt kunna vikas undan när det ska mockas. När väggen var borta reste han sig som om inget hade hänt, helt utan skador.
Hästen som fastnade i lördags klarade sig också utan skador. Men han verkar otursförföljd för i dag var det en annan häst som gav sig på honom i hagen och lyckades bita bort en bit från sidan av hans överläpp. Det blödde inte jättemycket med man såg muskeln. Chefen var naturligtvis och undervisade hela kvällen, men han ringde veterinären. Hon kom och sydde ihop honom hjälpligt. Ingen större fara med honom, men såret var inte så fint eftersom en bit fattades. Hon tyckte i alla fall att det var bättre att försöka stänga igen så gott det gick med den fliken som fanns kvar. Även fast hon trodde att den nog var död. Läker det ihop som det ska så får han nog en liten bula där som minne. Jag tycker att det är härligt med sådana veterinärer! Hade detta hänt i Sverige hade veterinären i många fall säkert skickat hästen till något djursjukhus. De hade inte vågat ta tag i det själva. Nu menar jag inte att man inte ska åka iväg med hästen om den är sjuk, men då ska det vara riktigt allvarligt. Veterinärer ska kunna klara av att göra mycket på hemmaplan.
Olyckshändelser händer så lätt. Tur att det inte var allvarligare! Jag tror att under alla mina nästan 1,5 år här så är denna skadan den allvarligaste som hänt. Trots att vi har många hästar ute på en liten yta.