måndag 25 januari 2010

Jag saknar Dísa. Ett år har gått. Tänk att man fortfarande saknar henne så att det gör ont i hjärtat, själen och hela kroppen.
Upplagd av kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)