Jag har hittills bara kommit på två saker som jag har glömt. Inte illa, särskilt inte med tanke på att min tidigare så skarpa hjärna som kom i håg nästan allt inte är riktigt som i forna dagar än. Men den tar sig. Glömde ju bara två små oviktiga petitess saker, nämligen passet och headsetet till datorn. Det förstnämnda underlättar ju när man ska vara ute och resa och det andra gör det aningens lättare att ringa hem för en billig penning. Som tur är går det ju lika bra att resa med körkortet och eftersom familjen därhemma har så bra hörsel så går det att ringa hem till dem också utan headset. Så det som först kanske lät som ganska viktiga saker som man inte borde glömma är i själva verket ganska oviktiga. Kunde ju glömt något annat som var mycket viktigare, tänk vilken tur jag hade som bara glömde passet och headsetet!
Kunde ju till exempel glömt flygbiljetten. Vilket jag nästan gjorde. Bokade den för minst en månad sedan. Billig var den, ett riktigt klipp! Tur och retur för 2006 kr, som hittat! När jag två dagar innan avfärd skulle leta upp mailet från flygbolaget med bokningsnumret, så hittade jag det inte! Fick ringa flygbolaget och undra vad som stod på. I sådana lägen hoppas man ju på att få prata med en svensk, särskilt om man ringer ett svenskt nummer. Men jag kom till en isländska så det var bara till att gilla läget och prata flygtermer på engelska. Dessvärre hittade hon mig ingenstans i bokningarna. Efter mycket om och men visade det sig att det måste varit fel på sidan när jag bokade. Eftersom jag inte skrev ut sidan med bokningsnumret just då, så kan jag ju inte bevisa någonting. Fick vackert ta och boka en ny biljett. En enkelbiljett för det överkomliga priset på 1842 kr. Det kändes lite surt vill jag lova!
Kan ni gissa vem som hoppade på tåget till Köpenhamn i Växjö på morgonkvisten? Ingen annan än Jonas Källman, handbollsspelaren från just Växjö. Honom satt jag mittemot i flera timmar, hela vägen till Köpenhamn. Dessvärre var jag lite trötter så jag sov lite till och från. Kan ge mig den på att jag sov med öppen mun, dreglade och snarkade. Så som man verkligen inte vill sova offentligt! Stackars handbollsspelaren fick sitta och titta på detta. Kan för er som är intresserade meddela att han skulle till Norge, för att sedan åka till Österrike. Har googlat och fått veta att det är i Österrike som handbolls EM hålls i slutet av januari. Faktum är att det börjar redan på tisdag. Och nej, jag pratade inte med honom. Jag tjuvlyssnade bara.
Eurovisioncirkusen är i full gång här på Island. Flera lördagar i rad ska vi nu rösta fram olika bidrag till finalen. Mycket spännande ska ni veta!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Vad roligt att läsa det du skriver. Duktig att uppdatera också! Mycket bra. Det gillar dina bloggläsare.
SvaraRaderaÄven du är duktigt på att uppdatera! Tänk vilka nyttiga och användbara franska ord som vi kan lära oss av din blogg.
SvaraRaderaJag håller med, kul att få veta att din skarpa hjärna har sina brister.
SvaraRaderaJa det ska bli spännande att läsa om era äventyr./Bosse
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJaså, delar av fam. Josefsson har spritt ut sig nu. Fransmän och islänningar borde jubla högt över dessa fantstiskt trevliga tjejer. Får väl åka hem till "ensamma mamma Ann" i Skogsby och göra henne sällskap vid köksbordet. /kram maria
Två femtedelar av familjen Josefsson befinner sig nu på äventyr. Tänk så tomt det måste vara hemma i Skogsby! Tror nog att både fransmännen och islänningarna är glada. Hälsa mamma Ann när du åker hem till Skogsby och hälsar på! Hoppas allt är bra med er alla Maria.
SvaraRaderaMånga kramar från oss "där hemma/borta".
SvaraRaderaSkogsby kommer alltid vara mest hemma! Många kramar till er, saknar er.
SvaraRaderaBosse du är ju för rolig! Min skarpa hjärna blev lite mer trubbig sedan vi träffade på grävmaskinen förra året. Men blir det inte värre än såhär, så kan man ju inte klaga. I april blir det ettårsjubileum, tänk vad tiden går fort.
SvaraRadera