Pappa jag är ledsen, du får ingen halsduk i farsdagspresent. Inte den som jag påbörjade igår i alla fall. Den blev inte längre än tio cm, aningens kort för att vara halsduk. Jag hinner säkert sticka något annat som jag kan ge dig, du behöver inte vara orolig!
Mina båda lärarinnor och deras stickningsgeni till mamma tyckte att jag var så duktig så någon halsduk skulle jag då rakt inte hålla på med. En av lärarinnorna och jag var i Álafoss och köpte garn, tio nystan blev det, och stickor. Nu är jag utrustad minsann. I kväll har jag gått från att vara en nybörjare som övar sig till att bli en nybörjare som stickar på riktigt! Lärarinnornas mamma var faktiskt imponerad av mig och mina kunskaper som jag lärt mig på en vecka. Jag kan numera (vad det nu heter på svenska vet jag inte riktigt, jag är en isländsk stickare) lägga upp maskor, göra räta och aviga maskor, sticka två olika typer av resår och avsluta stickningen (i alla fall om det gäller en halsduk). I dag när jag på fem minuter bara skulle sticka lite grann på halsduk nr två så råkade jag sticka fel. Men det upptäckte jag inte förrän ett varv senare. Utan någon att rådfråga tog jag saken i egna händer och repade upp det felaktiga, fångade upp maskorna och stickade vidare som om ingenting hade hänt. Ännu några saker att lägga till på min kunskapslista vad gäller stickning.

Ni kan inte ana hur roligt det är att sticka! På torsdagar är det alltid stickningskväll hemma hos chefens fru, så även ikväll. Då ingår det att man tittar på desperate housewives, utbyter skvaller och äter godis. Mysigt värre! Som en lite modernare (?!) version av det klassiska kafferepet.

Äntligen, äntligen är det färdigskrubbat i stallet! Det tog mig nästan hela dagen att slutföra. När jag ändå var i tvättartagen passade jag på att rengöra hunden också.

Hästarna har så mycket överskottsenergi så de är bara helt galna, stackarna! Jag lider verkligen med dem. Jag skulle inte vilja något hellre än att ge mig ut på en ridtur eller sju. På måndag ska jag återigen göra testet. Hoppas, hoppas!