Över en natt förvandlades jag som genom ett trollslag från att ha varit en hästtjej till att bli en städkärring. Nu bara putsas det och fejas överallt. Jag lovar att stallet aldrig varit så rent och fint innan!
Hästarna, både våra och de träningshästarna utifrån, har sjukförklarats av chefen så de är nu belagda med ridförbud. Eller rättare sagt ansträngningsförbud. Enligt mig är det långt ifrån alla som är sjuka. Vi har haft tre som hostar och mindre än tio med vitt snor. I tisdags körde chefen iväg med sju hästar ut på bete och igår åkte tre av inhyrningshästarna. I morgon åker en av träningshästarna som vi har haft i vårt stall i flera månader. Numera har vi inga hästar i något annat stall. I vårt stall finns det till och med två lediga boxar! Vi har bara åtta hästar inne, varav en är ägs och tränas av chefens frus syster och en annan är nykastrerad. Alltså har vi bara sex hästar som ska tränas när de blir friska. På måndag avgörs det om de ska vila längre eller om vi kan börja rida någon igen. De sex som är kvar är topphästar, gæðingar, allihop. Eller vad sägs om ett förstaklass sto som fått 7.72 i tölttävling, en valack med toppnotering 8.47 i b-flokkur (fyrgång) i gæðingakeppni, ett förstaklass sto som förväntas få en mycket hög bedömning (om allt går som bäst kanske uppemot 8.70), en hingst med förstaklass för ridegenskaper som dessutom fått 7.33 i T2 och 6.95 i femgång, fantastiska Baldvin  som är flerfaldig isländsk mästare i T2 och femgångskombination och så Bruni? Ingen dålig blandning va? Jag lovar att man lätt blir bortskämd!
Bruni bättrar sig. Nu rider jag honom på vanligt bett igen, utan problem.  Han har återigen blivit den hästen som jag köpte fast lite mer ridbar! Som tur är äger jag honom så chefen kan inte utan anledning belägga honom med ridförbud. Han är hittills inte ett dugg sjuk, så han är den enda hästen som jag rider för tillfället. För den delen så tror jag att åtminstone tre andra av de sex är friska. Valacken är sjuk, helt klart. Han hostar så illa!! Hingsten har vit snuva ibland, så han är nog också sjuk. Men de fyra andra är det troligtvis inga större fel på. Bara chefen som är lite överkänslig! Men det kan man ju i och för sig förstå med alla skräckhistorier som man hört om hur sjuka hästarna blivit om de ansträngts när de varit sjuka fastän de inte visat några tydliga symptom. Det som är värst, tror jag, är att sätta igång dem för tidigt efter att de varit sjuka. Det är så många har blivit ännu sjukare. Så gott folk, håll tummarna för alla mina gæðingar på måndag! Det är då deras, och mitt, öde för kommande vecka avgörs. Det är då jag kan få återgå till att bli en ganska populär hästtränare igen!