Här på Island händer det saker varje dag. Mestadels är det bara samma saker som upprepas dag efter dag. En del hästar är bättre ena dagen och sämre nästa. Här har jag mestadels delat med mig av alla roliga saker som händer här. Ska inte skona er från de lite mer tråkiga händelserna. Så för att ni inte ska tro att allt här bara är en enda dans på rosor tänker jag berätta vad som hände mig igår.

På morgonen när jag vaknade var det -10 grader. När solen väl gått upp var det strålande solsken och klarblå himmel. Förmiddagen flöt på bra om man bortser från att det var lite kallt. Alla var på glatt humör, det var en bra dag!
Chefen åkte iväg för att lämna tillbaka en häst och ja gick iväg med två hästar till ett annat stall. Jag var lite lat så den ena hästen fick bära sadeln. Pisken och hjälmen tog jag i handen och så gick jag med mina båda hästar i släptåg. På väg mot målet gick jag förbi en kille som var i Blekinge och jobbade i höstas. Vi är goda vänner och pratar mycket med varandra. Han är som den lillebror jag aldrig haft. Vår vänskap har dock misstolkats, mestadels av killens före detta flickvän. Jag stannade i alla fall till hos killen och pratade med honom i ett par minuter. Precis när jag var på väg därifrån kommer hans ex körandes och när hon får syn på mig tvärnitar hon bilen. Hon rusar fram mot mig och böjar putta på mig och skälla ut mig. Hästarna får panik, sliter sig och skenar iväg. Samtidigt börjar exet slå mig med knytnävarna i huvudet. Killen rusar ut och försöker stoppa henne. Han ställer sig emellan oss. När slagen inte träffar så bra längre övergår hon till att sparka mig och dra mig i håret. Någonstans mitt i hårdragningen får jag nog av att bara skydda huvudet med mina armar och ger upp ett illvrål - som säkert hade kunnat väcka de döda. Hon släpper mig och jag rusar iväg för att fånga in mina stackars hästar. Sadeln, som ju inte var ordentligt spänd, hängde under magen på hästen. Jag fick samla ihop stigläder, dyna, pisk och hjälm som låg längs med vägen som hästarna och jag sprang.

En strålande vacker dag, mitt på dagen i ett område där jag känner mig trygg och säker hade det otänkbara hänt. Jag hade blivit misshandlad. Jag var så chockad hela dagen så jag grät och skrattade om vartannat. Jag var inte ett dugg arg, men det var många i min omgivning. Jag har många som står mig nära här på Island och alla slöt upp bakom mig. Det kändes verkligen bra. Mitt i allt kaos så kunde det faktiskt slutat mycket, mycket värre. Jag skadade mig inte så allvarligt. Igår hade jag ont i huvudet och i vänster knä och lår. Jag haltade ganska mycket. Idag återstår en bula i huvudet, en liten lårkaka och lite lätt värk i knät. Idag är jag inte halt längre, som tur är! Hästarna klarade sig helskinnade. Sadeln och all utrustning klarade utan skador. Ingen annan människa eller något fordon kom till skada. Jag vet att killen i fråga lärde sig mycket och jag hoppas verkligen att hans ex lärde sig en läxa också. Killen och jag har pratat om det och är precis lika goda vänner som förut. Hans ex har jag inte sett något spår efter. Jag kan bara hålla tummarna för att detta leder till att hon tar tag i sitt liv och skaffar hjälp för det är precis vad hon behöver. Hon mår inte bra och frågan är om hon är helt frisk.

Misshandlad låter så allvarligt. Men det är precis vad det var. Jag blev överfallen.
Det värsta med dagen var inte att bli misshandlad. Det var att flickan förstörde inte bara min dag, utan även min chefs dag, den andra svenska tjejens (som jobbar i stallområdet) dag och hennes chefs dag. Tråkigt att en människa kan förstöra fem människors dag på ett ögonblick. Men som talesättet faktiskt lyder "inget ont som inte har något gott med sig", så fanns det positiva saker med händelsen också. Killen blev nog av med sitt ex för gott, han lärde sig mycket på köpet, förhoppningsvis tog exet någon lärdom också. Människorna i stallområdet fick något nytt att prata om och som min chef uttryckte det "om tio år kommer vi säkert skratta år detta!". Jag skrattade redan igår. Kanske var det mest i mitt chockade tillstånd. Men om två veckor kommer vi alla (utom exet säkerligen) se det komiska i situationen och kunna skratta åt det tillsammans!
Uttrycket "det är smällar man får ta" fick en helt annan innebörd för mig. Förde händelsen igår med sig något positivt och något gott så var det faktiskt smällar som jag gärna tog emot. För de hände inte bara hände helt i onödan. Hade fallet varit så så jag blivit arg! När killen väl tagit mod till sig efter några timmar och kommit och pratat med mig och rett ut situationen så var jag faktiskt glad. Tjejen har inte hört av sig, men mig gör det detsamma. De jag bryr mig om har jag fortfarande kvar som vänner och det är det viktigaste. Som min älskade och kloka mamma alltid brukar säga "man ska inte slösa energi på människor som man inte bryr sig om" och "man ska inte umgås med människor som tar ens energi, utan med dem som ger en energi".

Idag har varit en bra dag! Man ska inte haka upp sig på små saker, det finns så mycket viktigare saker att bry sig om. Det är i sådana här situationer som man verkligen får veta vilka som är ens vänner. Alla de som jag ansåg vara mina vänner här visade sig också vara det på riktigt. Tänk vad bra jag har det här! Jag får jobba med det som jag älskar mest och dessutom är jag omgiven av människor som jag verkligen bryr mig om och som betyder mycket för mig. Jag är lyckligt lottad!